måndag 27 april 2009

Kära vår,

Jag älskar dig! I många år levde jag utan vetskap om vitsippor, körsbärsträd, magnolior och forsythians blommor på kala stammar. Att du i april skulle kunna ha så många färger utanför gråskalan är smått ofattbart för en norrbottning. 15 år senare är jag fast, jag vill inte vara utan dig.

Men vet du vad tusentals nysningar och ögon som sticker som av nålar gör med kärleken, även om den är stark som min? Den får mig att vilja lämna dig, gömma mig, radera dig ur mitt minne för alltid. Men min längtan skulle bli för stor och nästa år när du knackar på min dörr kommer jag glatt att kasta mig i dina armar, trilla dit igen. För att få känna din klara andedräkt och rodnaden på kinderna efter en dag ute i ditt sällskap står jag ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar